People help the people - Birdy

Ni vet dom där dagarna man känner sig så otroligt ful att man inte riktigt vågar ta för sig som man brukade våga?
Ni vet dom nätterna man inte kan sova för att man tänker för mycket på livet?
Ni vet dom dagarna man inte vill äta någonting för att man känner sig så tjock?
Ni vet dom dagarna man bara vill sova bort hela dagen och inte ens resa sig ur sängen?
Ni vet dom dagarna man känner sig så ensam, som att ingenting spelar någon roll?
När dagarna man känner sig ful blir till att känna sig ful varje dag och aldrig riktigt vågar ta för sig av livet, när man inte kan sova alls för att man grubblar för mycket hela tiden, när man inte vill äta någonting överhuvudtaget, när man aldrig någonsin vill gå upp ur sängen utan bara ligga där tills man är en skugga av sitt forna jag, när man alltid känner sig som den ensammaste personen i världen det är då någonting är riktigt fel.
 
 
Jag har insett att livet inte alltid blir som man tänkt sig, man träffar människor man tror ska göra en lyckligare. När sanningen är att man bara blir tommare och tommare för varje dag som går. Man dör lite mer för varje dag som går och tillslut är man så olik sig själv att man inte ens tänker som man brukar. Man är inte lika säker på någonting - sitt utseende, sin personlighet, man är avundsjuk på allt, man vill inte vara med människor man hade så mycket gemensamt med innan. Poängen är väl att man inte längre är säker på vem man är. Vilket aldrig någonsin ska hända - för jag vet vem jag är egentligen. Och nu ska jag inte deppa här - men jag menar bara att ni aldrig ska låta någon ändra vem ni är! För jag vet ju att jag kan vara så in i helvetes glad, jag älskar att skratta och göra fucked upp grejer, älskar att göra människor glada och bli klassad som "den där positiva tjejen som alltid är glad" och jag bara ÄLSKAR att få positiv respons på allting. För jag är verkligen den människan och jag tänker aldrig låta någon ändra mig igen. And that's it! Nu tänker jag ändra hela min tankebana om mig själv, för jag är så trött på att ha ångest hela tiden. Ni som läste vår blogg innan, har känt mig ett tag vet ju att i vintras för ett år sen mådde jag så dåligt man bara kan må. Men nu är det på något vis värre, för jag har redan gått igenom den resan till att må bra. Detta är tredje gången gillt och jag orkar verkligen inte falla ner igen när jag väl tagit mig upp. Men det gäller att bara intala sig själv att allting är värt det - tillslut. 
"Jag tror jag ska sälja Chloé" 
"Vad bra, nu slipper du ju åka ut till stallet och vi kan vara hela tiden!"
"Det är inte bra." 
"Varför inte?"
"Hon är allt jag har, den enda som faktiskt förstår mig. Och jag har låtit henne ruttna bort i en liten hage, helt ensam för att jag inte orkar. Hon förtjänar mer en så, jag är skyldig henne mer än så. Hon betyder allt." 
 
 
 
Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt jag ska fixa allt. 
 
 
 
 
Alexandra
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback