Jag vill att allting ska vara som i en musikvideo, för då är allting vackert. Musik räddar mig.
2013-12-05 Jag kan faktiskt erkänna att jag är rädd,
för framtiden. Det är som att innan när jag
inte visste vad jag ville med mitt liv -
att det var tusen gånger bättre än att veta
men inte ha möjligheten att fullfölja sin dröm.
Att veta att man är så inihelvetes dålig
på allting man gör att man aldrig någonsin
kommer kunna bli de man vill. Jag är rädd för
framtiden, men jag är inte rädd för döden.
Döden är något så naturligt, så fridfullt.
Även om döden bara innebär tomhet,
så är tomheten tusen gånger bättre än
att känna allt det här. Att känna sig så misslyckad,
äcklig, ful, dum, oälskad och korkad.
Jag vet att folk bryr sig, annars hade dom bara låtit mig.
låtit mig skada mig själv,
umgås med fel folk,
hata mig själv, isolera mig och
stöta bort alla som någonsin brytt sig om mig.
Det är sjukt hur mycket jag gör fel hela tiden,
hur mycket misstag jag gör, hur många jag sårar.
Men varje gång jag gör fel tänker jag alltid
"Går allting åt helvete, då kan jag bara dö"
För det är verkligen så, skiter sig allting helt åt skogen
- då kan jag alltid dö. För när man är död existerar ingenting,
inte kärlek, sorg eller hat. Bara tomheten existerar.
Så ja, jag är rädd för framtiden
för den är så oviss, medan döden är så självklar.
Hej jag har legat och kollat dokumentärer om döden hela natten och kan inte sova.
Alexandra
Trackback