Snälla lämna mig inte, även om allt jag gör är fel.

Ena stunden är jag fullkomligt lycklig, jag svävar och jag älskar alla människor. Nästa timme är jag så ledsen för att någon sagt till mig att hålla käften och jag kan inte andas, jag gråter och jag kan inte kontrollera någonting. Jag bestämmer mig för att vara hemma en hel dag och andas ut från skola, vänner, bråk - timmen efter har jag tröttnat och åker till stan och träffar vänner. Jag sitter och kollar serier för jag klarar inte av att kolla på film, jag tröttnar och måste pausa och det slutar med att jag aldrig hinner kolla klart filmen. Serier är mer anpassningsbara, kortare och man behöver inte sitta still i mer än fyrtio minuter. Jag byter vänner som jag byter kläder, ena stunden vill jag inget hellre än att bo på Ingelstad och bara andas, andra stunden så vill jag vara i stan hela dagarna, supa och festa. Jag klarar inte av mina byten, jag har humörsvängningar hela tiden. Jag pendlar från extremt jävla lycklig till extremt jävla deprimerad. Det finns knappt något mellanläge, mellanläget är isåfall tomhet. Total tystnad, jag bryr mig inte längre då. Då är allting som spelade någon roll bortblåst och jag kan inte ens bry mig om någon skulle slå mig, eller skrika till mig att dom hatar mig. Jag stänger liksom av. Och det jobbiga är att svängningarna är så snabba att jag inte hinner med, jag kan sitta och gråta på en toa ena stunden bara för att sekunden efter skratta as högt och vara super glad. Jag kan älska min flickvän mest i hela världen för att sekunden efter inte ens vilja träffa henne, jag vet inte vad mitt problem är. Jag kan kalla någon min bästa vän för att sedan slänga bort människan som en trasa, jag kan lita på någon helt fullkomligt efter bara nån dag för att sedan en vecka senare märka att människan är den största idioten någonsin, dagen efter är vi vänner och jag litar på henne igen. Jag klarar inte av mina byten, jag klarar inte ens av att göra ett enkelt beslut. Jag lovar någon att vi ska va, sen så glömmer jag direkt och säger samma till en annan människa. Jag sviker alla, hela tiden. Jag kan inte ens bestämma med någon IDAG, för jag ändrar mig lika fort igen. Det är helt sjukt hur mycket jag ändrar mig.

Anyway så behövde jag skriva av mig, nu ska jag hoppa in i duschen och göra lite té!
PUSS
Alexandra
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback