Such an ugly thing Someone so beautiful And everytime you're on his side
2013-12-11 Att vandra runt utan att hitta något svar, att leta men att inte hitta, att försöka kämpa men ändå falla ner igen. Det beskriver hennes liv så otroligt bra, hon har försökt att hitta tillbaka till allting hon en gång var, men det är som att ingenting riktigt hjälper. Gamla vänner lämnar tillslut, familjen orkar inte och hon blir fast i något slags mellanläge. Ingenting är bra men inte heller är något dåligt – allting är bara tomhet. En pulserande, tryckande tomhet. Tomheten växer ju mer allting förstörs, det är lite som att hon stänger av alla känslor för att det är lättare än att känna.
Det var sen höst – allting var mörkt och kallt och dom första snöflingorna hade precis landat på marken. Om bara någon vecka skulle det snöa på riktigt och hela staden skulle täckas av ett ljust och gnistrande täcke, den gråa tråkiga staden skulle återigen väckas till liv och allting skulle bli sådär härligt juligt igen. Men det var när regnet, slasken och det mörka var i fokus som hon inte riktigt trivdes, allting blev sådär blurrigt och slutade betyda något. Hon visste att den perioden snart var över, men det var som att hon famlade i mörkret efter något eller någon att vända sig till och allt hon hittade var besvikelse. Ingen brydde sig om någonting och i den världen gömde sig sprit och droger – ju mer hon drack ju mer slutade allting spela någon roll och alla hennes gamla vänner lämnade henne en efter en och allt hon blev kvar med var mörka tankar, rakblad och ensamheten. När snön väl föll så var hon redan fast och ljuset spelade ingen roll, det mörka i henne tyngde henne mer än vad ljuset fick henne att hålla sig uppe. Och när våren sen kom så fanns hon inte mer, hon var helt borttappad och förlorad.
Hej mig som blond eller något
Trackback