Morgonen kommer jag tror du vet det Jag är redo att dö för att känna att jag lever

Först och främst vill jag börja med att säga förlåt för dålig bloggning, men livet har faktiskt kommit emellan och jag har haft sjukt fullt upp. Tankarna har snurrat som fasiken och jag vet inte riktigt längre vad jag vill med mitt liv. Jag har funderat på att strunta i allting ett tag och bara vara - men jag vet att saker och ting hade bara blivit rörigare i mitt huvud då och jag hade isolerat mig från allt det bra i mitt liv också och inte bara det dåliga. Jag har insett att just nu är jag inne i en period då jag inte riktigt trivs med mig själv eller med alla människor runt om, jag känner mig äcklig och ful hela tiden och jag vet inte riktigt fall det beror på att jag är ful och äcklig eller fall jag bara tänker så om mig själv just nu. Jag är i alla fall ganska kluven och det känns som att jag har två vägar att välja mellan och att det lutar ganska mycket åt den dåliga sidan just nu - och där vill jag ABSOLUT inte vara. För jag vet att jag aldrig kan bli fullkomligt lycklig där. Jag vet inte ens vem jag är längre och det skrämmer mig, för även om jag inte vetat allting säkert innan så har jag aldrig varit så här långt ifrån den jag är som jag är just nu.
 
Så liten och oventandes om allting
 
Allt jag vet är att om det fortsätter så här länge till kommer jag att gå under.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback